Problem i våra svenska bibelöversättningar

Det här är ett nyskrivet kapitel som jag anser vara så viktigt att det ingår i både Guds suveränitet och Den försakade Guden.

Jag själv läser nästan enbart KJV, som jag tycker är en fantastisk översättning, trovärdig och ordagrann, men jag läser även MEV, som jag tycker väldigt mycket om eller NKJV. Med trovärdig menar jag att den är översatt från rätt källtext till skillnad från exempelvis 1917 års översättning och alla efterföljande svenska översättningar (förutom Reformationsbibeln och Carl XII Biblia). På svenska läser jag numera enbart 1917 års översättning eller ibland från Biblia.

Nästan alla moderna bibelöversättningar är utförda från den text som man kallar för den kritiska texten. Den texten existerar inte, den är en textsammansättning gjord av forskare, där de har valt ut vissa läsarter utifrån vissa kriterier (dessa kriterier i sig kan ifrågasättas) och de har sålunda satt ihop en bibeltext såsom de tror att den en gång såg ut. Det innebär också att bibeltexten förändras för varje ny utgåva av den kritiska texten som de sätter samman. Nestle-Alands grekiska NT är för närvarande uppe i sin 28:e upplaga och den 29:e planeras inför 2024, varje ny upplaga innehåller en ny NT text.[1]

The Trinitarian Bible Society i England som fortfarande enbart utger och distribuerar KJV i den engelsktalande världen tillsammans med Reformationsbibeln anser däremot och har den tron (jag är på samma sätt övertygad) att Guds Ord är genom Guds försyn och suveränitet bevarad i den hebreiska och grekiska grundtexten man använde sig av under reformationen. Dessa texter har bevarats på ett övernaturligt sätt genom århundraden av Gud själv. Det är vår tro.

Så varför hålla fast vid 1917 års översättning? Förutom att 1917 är en vacker översättning, något mångordig, med svenska ord vi aldrig får glömma har jag har väldigt noggrant gått igenom delar av NT på grekiska när jag skrivit på denna bok, och har jämfört framförallt med SFB98, och jag blev många gånger väldigt besviken på den översättningen. Tills Reformationsbibeln är översatt anser jag att 1917 är den bästa svenska bibelöversättning vi har i Sverige även om den är översatt från ”fel” grundtext, är mångordig och har fått kritik. Vi får bara hoppas och be för att den svenska Reformationsbibeln snart blir färdigöversatt och kan börja användas av de svenska bibelläsarna.

SFB framställs som en översättning som skall vara trovärdig och noggrann. Jag vet inte vad det beror på att man i vissa fall har valt att översätta tydliga ställen som i Apg. 2:23; 4:28; 5:38; 20:27; 27:42; 1 Kor. 4:5; Ef. 1; 3; 2 Tim. 1:9; 1 Pet. 1:20 som de gör; jag kan inte avgöra om det är gjort medvetet eller ej, men de tycks hoppa över teologiskt viktiga begrepp eller blanda ihop dem. Om man gör det på grund av teologiska övertygelser eller av slarv vet jag inte. Det är också uppenbart en svaghet med en mer idiomatisk översättning, där orden inte översätts utan skall förklaras av översättaren eller av den eventuella översättningskommittén.

Det är alltså uppenbart att 1917 många gånger är en bättre översättning än SFB98, som i sig är en revision av 1917; vilket syns tydligt då den övertar många av 1917 tveksamma översättningar gällande GT, och en nyöversättning av NT, där flera tveksamma översättningar av framför allt delar av Paulus epistlar existerar. Vad gäller SFB15 så har de i den rättat till flera ställen som jag har kritiserat ovan, och är ur en teologisk synvinkel en bättre översättning än SFB98, viktiga begrepp är mer korrekt översatta, bibliska namn på personer och städer mer korrekt angivna, men de har förenklat och fördummat språket på ett delvis sätt, den är inte konsistent översatt på något sätt, vilket gör att jag personligen inte kan läsa den.

Jag är som sagt uppvuxen med Bibel 82 och den innehöll NT81 och en varsam revidering av 1917 års GT text, det vill säga, man hade plockat bort ”I” för ”ni” osv. Sedan släpptes SFB98 och jag övergick då till den, mest på grund av den kritik som funnits mot NT81, så när SFB98 utkom började jag läsa den. Det är mestadels en vacker översättning, det beror väl framförallt på arvet från 1917 och Bibel 82. Sedan släpptes SFB15 och jag började inte att läsa den, då jag var nöjd med SFB98 och jag hade också börjat läsa flera engelska översättningar, först NKJV, sedan ESV och sedan NASB95 för att till slut hamna i den övertygelsen att Gud har bevarat sitt Ord i den masoretiska hebreiska texten och i den grekiska Textus Receptus, och jag började istället att läsa KJV. Tack vare att jag hade läst NKJV, ESV och sedan NASB gjorde att övergången till KJV inte blev så svår. KJV växer som översättning för varje gång jag läser igenom den. Det är svårt att tro att den är mer än 400 år gammal. Jämför man det engelska språket i KJV mot det svenska i Biblia är det stor skillnad. Vi hade ju dessutom en stor stavningsreform 1906. Så visst, det går att läsa Carl XII Biblia men den har inte riktigt samma flyt för mig, men när jag har undersökt den de sista veckorna så är det uppenbart att den är en väldigt trofast och noggrann översättning.

Men angående SFB15, låt mig ge några exempel på inkonsekvens. De säger att det svenska språket har förändrats så mycket, och man har försökt att slipa till den svenska språkdräkten med modernare ordval. Just i ordvalen existerar den stora inkonsistensen. Min första känsla var när jag första gången läste SFB15 att de hade tagit filen som innehöll SFB98 och ändrat alla ”skall” till ”ska”, det var väldigt tydligt, och man har ändrat på kommatering i ganska stor omfattning. Jag kände mig inte alls hemma. Låt oss fortsätta.

Man hade till exempel plockat bort “nitälska” men man har kvar “förstlingsfrukt” som hotas med att tas bort från SAOL enligt en artikel i Språktidningen 2019, detsamma gäller för begreppet “beläte”. Undrar hur många 15-åringar som vet vad det betyder.[2]

Fortsätter vi med 1 Mos. 1:3, ”Varde ljus!” Hur många svenska ungdomar känner till varde? I 1 Mos. 3:6, “och en fröjd för ögat”, låter inte heller särskilt modernt. Och alla moderna översättningar döljer det väldigt viktiga begreppet ”säd”, även här, här är det kvinnans och ormens avkomma, och i det fallet för en modern läsare kunde det lika gärna ha stått ”säd”, för hur många förstår begreppet avkomma? Det fortsätter i 1 Mos 4:1, där ”Mannen låg med sin hustru”, tacksamt med en not som säger ”kände”. Också det begreppet är viktigt, och det är bara 1917 som bevarar den här teologiskt viktiga termen. Hanna i templet ”utgöt” sin ”själ för HERREN” (1 Sam. 1:5), det är väldigt vackert men vem förstår det? Och när Hanna och Elkana kommer hem ligger han med sin hustru, inte ”kände”. De riktiga problemen kan vi ana sedan i Job, jag har alltid tyckt om Jobs bok i 1917 och i SFB98, men problemen börjar i SFB15, här finner vi ord som ”dödsskugga”, ”ofruktsam”, men det står inte längre ”Lovat vare HERRENS namn!” utan ”Lovat är HERRENS namn!” Varför accepterades ”Varde ljus” men inte ”vare HERRENS namn!” Vi har också ”tungors gissel”. Det otroligt vackra löftet i Job 19:25-27 där Job ger vittnesbörd om Guds stora makt och Jesus försoningsverk, ”Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. När min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag ska själv få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta.” Absolut vackert. Men förstår de ”återlösare” och ”stoftet”? Låt oss läsa SFB98, ”Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta.” Ännu vackrare.

Jag läste julevangeliet (Luk. 2:1–14) för en 11-åring julen 2021 från SFB15, där har man bytt ut “landshövding” mot verbet “styrde”, det gör inte ens Bibel 2000, så i Luk. 2:5 har vi begrepp som jag tror många yngre har svårt att förstå, “trolova” och “havande”, Bibel 2000 behåller “trolova” men ändrar “havande” till “väntade sitt barn”; “härbärget” är utbytt mot “gästrummet”; “förskräckta” blir till “mycket rädda” i SFB15 och “stor förfäran” i Bibel 2000, för att när änglarna sjunger för herdarna då ändrar man “välbehag” till “älskar” i SFB15 och “utvalt” i Bibel 2000. Här måste jag kritisera både SFB15 med sitt “älska”, det finns inte stöd i texten för det ordvalet, möjligtvis i en extrem överföring, detsamma gäller för Bibel 2000, att det får bli en extrem överföring, men det är inte deras uppgift att finna sådana, “välbehag” som både 1917 och SFB98 har är utmärkt.

Och Simeon han får ”gå hem i frid”, det ger definitivt inte uttryck för vad grekiskan säger, som uttrycker att i frid var nu Simeon löst av Herren själv, som han hade lovat, för nu hade han sett Herrens frälsning.

Man kan fortsätta så här. Men hade SFB15 rättat till problemen med SFB98 hade det varit tillräckligt. SFB15 är en bra översättning men i mina ögon inkonsekvent och jag har helt enkelt svårt för att läsa den. En sådan så kallad förenkling av texten gör den inte lättare att förstå för förenklingen är inte genomgående och är den inte genomgående är den meningslös. Dessutom finns redan Nya Levande Bibeln, för de som tycker det är svårt att läsa en vanlig Bibel.

Jag är ledsen att behöva kritisera även SFB15, men den talar inte alls till mig som översättning, då föredrar jag att läsa SFB98 för dess språk. Men skall ni läsa en svensk bibelöversättning tycker jag att ni skall läsa 1917, åtminstone tills RFB är utgiven. Jag vet att stora delar av det jag tar upp här handlar om igenkänning, jag känner igen 1917 från Bibel 82, och jag känner igen den också i SFB98. SFB15 är så otroligt annorlunda. Var det nödvändigt? Jag misstänker att du knappt kan köpa en SFB98 idag om du skulle vilja det. 1917 är det nog bara andrahandsmarknaden som gäller. Där är det stor skillnad mot Lockman Foundation i USA som trots att de givit ut NASB 2020 fortsätter att ge ut NASB 1995, som många föredrar.

Det är ju också en del i många moderna bibelöversättningar, kravet på inkluderande språk. Också det något fullständigt meningslöst som förstör en bibeltext. Därför är det fantastiskt att läsa KJV, de tvingades inte att ta ställning till inkluderande språk, feminism, queer och allt vad som idag anses så viktigt och som många känner sig mer eller mindre tvingade att ta hänsyn till.

Bibel 2000 är det inte ens tal om att läsa. Den har så många teologiska tveksamheter, så jag kan inte rekommendera den för någon. Ingen av de svenska bibelöversättningarna är heller särskilt ordagrant översatta utan de är mer eller mindre idiomatiska, ibland rena parafraser. Vilket innebär att läsaren inte får läsa Guds Ord utan översättarens eller översättningskommitténs förståelse av Guds Ord, ibland även deras förförståelse. Det är viktigt att veta det. En översättning i sig blir lite av en översättares förståelse av texten han översätter, men lägger du till att den också skall vara idiomatisk så försvinner ännu en aspekt från Guds Ord.

Det är samma med kapitelrubriker som alla moderna biblar har, de styr läsaren mot översättarnas eller publicistens förståelse eller tolkning av texten, de är mestadels av ondo. Många KJV biblar saknar helt kapitelrubriker vilket är helt underbart, därför att Ordet får helt och fullt tala till dig utan några som helst distraktioner, och ingen styr din tanke mot en specifik teologi. Jag skulle därför önska att det fanns svenska biblar utan kapitelrubriker.[3]

Jag skulle också önska att det fanns vackra, fina och praktiska svenska biblar, men allt är massproducerat, med dåligt papper, med dåligt skinn om det alls är skinn, inte på något sätt inbjudande till läsning. Se på Allan, Cambridge, eller för den delen Thomas Nelsons vackra biblar, med kvalitetspapper och getskinn eller kalvskinn och i olika textstorlekar. Du kan älska Guds Ord över allt annat här i världen men kan du inte läsa ur det spelar det ingen roll, därför att texten är för liten, eller för att den går sönder eller därför att pappret är uselt.

Så Sverige och den svenska kristenheten har den uppfattningen att man måste översätta så att folk förstår Bibeln (det är så de uttrycker sig, alltså att översätta mer idiomatiskt), det innebär ofta att man förenklar språket på ett sätt som varken är tilltalande eller trofast mot grundtexten. Det här brukar man kalla för en dynamisk-ekvivalensöversättning som de svenska översättningarna är, och i vissa fall kan de kallas för idiomatiska eller parafrastiska. Det betyder att fokus flyttas från ekvivalens mellan ord och satsers betydelser till ekvivalens mellan betydelser i större kontexter. Det andra sättet att översätta på kallas för formell-ekvivalens, alltså en mer ordagrann översättning, där både form och innehåll bevaras. Jag anser att man skall översätta så ordagrant man kan beroende på vilket språk man översätter till, och låta Guds Ande göra det han gör bäst, att övertyga om synd, och om dom, och om rättfärdighet, och att genomlysa Guds Ord för läsaren. Många engelska bibelöversättningar är väldigt ordagranna, vi har exempelvis KJV, MEV, NKJV, LSB, ESV, NASB. Vi borde lära oss av dem.

En del säger att det finns idiom i grundspråken som är svåra att översätta till vårt svenska språk. KJV löste ju det genom att översätta som det står. Ta till exempel 1 Sam. 25:22, där står det i KJV, ”So and more also do God unto the enemies of David, if I leave of all that pertain to him by the morning light any that pisseth against the wall.” Är det svårt att förstå att det är män som avses? Det är uppenbart eftersom kvinnor inte kan pissa mot en mur eller gör det åtminstone inte till vardags. Carl XII Biblia översatte på följande sätt, ”Gud göre detta, och än mer, Davids fiendar, om jag låter honom blifva qvar, intill morgon ljust varder, en som på väggena pissar, utaf allt det han hafver”, 1917, “Så sant Gud må straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillhör honom icke låta någon av mankön leva kvar till i morgon”, på detta sätt tar man ett hebreiskt idiom och omskriver det till män eller mankön. KJV har otaliga exempel på hur de låter de ursprungliga idiomen få stå kvar direktöversatt till engelska. Det är fascinerande bara det. Översättarna trodde att varje Ord i Skriften var viktigt och inspirerat, vilket även jag tror och är övertygad om. Det är också uppenbart att man inte kan översätta slaviskt ord för ord från ett språk till annat, det är inte det jag är ute efter att säga, men man borde åtminstone ha den utgångspunkten att man skall ha en så litteral översättning som möjligt.

Låt oss istället se på hur man är oförsiktig med begrepp, där man översätter samma begrepp på många olika sätt, eller olika begrepp på samma sätt, eller man översätter det inte alls och till slut blir det ett sammelsurium av alltihop, det är heller inga ord som används hundratals gånger utan ganska få gånger i NT. Det här är det absolut största problemet med våra svenska bibelöversättningar. För att exemplifiera tar vi några exempel från NT: Apg. 2:23; 4:28; 2 Tim. 1:9; Ef. 1:11. Jag kommer även ta med Carl XII Biblia översättning som också är väldigt ordagrann.

Biblia, ”Honom, efter han af Guds betänkta råd (βουλή) och försyn (πρόγνωσις) utgifven var, hafven I tagit genom onda mäns händer, korsfäst och dödat” (Apg. 2:23).[4]

Åkessons, ”Denne, som enligt Guds bestämda vilja (βουλή) och förutvetande (πρόγνωσις) blivit utgiven, haven I genom laglösas hand fastspikat och borttagit” (Apg. 2:23).

1917, ”denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut (βουλή) och sin försyn (πρόγνωσις) hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda” (Apg. 2:23).

SFB98, ”Efter Guds fastställda plan (βουλή) och beslut (πρόγνωσις) blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom” (Apg. 2:23).

Bibel 2000, ”han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom” (Apg. 2:23).[5]

SFB15, ”Efter Guds bestämda plan (βουλή) och beslut (πρόγνωσις) blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom” (Apg. 2:23).

RFB, ”Honom som genom Guds fastställda plan (βουλή) och förutbestämmelse (πρόγνωσις) blev utlämnad, har ni tagit och med onda mäns händer korsfäst och dödat” (Apg. 2:23).

Jag vill åt två nyckelbegrepp här: βουλή (boulê) och πρόγνωσις (prognôsis). βουλή betyder ”vilja”, ”beslut”, ”råd”, ”rådslut”, ”rådslag”, ”plan”. Biblia översätter βουλή med ”råd”, 1917 översätter med ”rådslut”, Åkesson översätter med ”vilja”, SFB och RFB översätter med ”plan”. Problemet är inte den här översättningen i SFB och Bibel 2000 utan att de översätter βουλή på så många olika sätt. Se nedan i tabellen hur olika bibelöversättningar översätter samma grekiska term:

Hur skall man någonsin kunna följa viktiga begrepp i en Bibel med dessa slarviga översättningar? Uppenbarligen kunde översättarna både till KJV och Biblia översätta konsistent på sin tid, och uppenbarligen ansåg man förr att varje Guds Ord var viktigt och inte enbart dess mening, vilket syns tydligt ovan. KJV och Biblia är väldigt konsistenta i sina översättningar. Det här kommer varje läsare även att upptäcka i moderna översättningar som NASB och LSB.

Vad gäller πρόγνωσις betyder det ”förutseende”, ”förutbestämmelse”, ”försyn”, begreppet finns enbart två gånger i NT (Apg. 2:23; 1 Pet. 1:2), och Biblia och 1917 har ”försyn” båda gångerna, Åkesson har ”förutvetande” båda gångerna, KJV översätter varje gång med ”foreknowledge” medan RFB översätter med “förutbestämmelse” i Apg. 2:23 och med “förutseende” i 1 Pet. 1:2. SFB översätter med ”beslut” i Apg. 2:23 och med ”förutbestämda” i 1 Pet. 1:2.  Det innebär att hela Guds försyn försvinner med en sådan översättning, försyn är något mycket större än Guds beslut. Guds försyn ser till att Guds dekret fullbordas, ser till att Guds vilja och avsikt överallt fullföljs; ingenting undgår Guds försyn. Om ett begrepp enbart finns två gånger i NT borde man kunna översätta det med samma svenska ord båda gångerna. Samma med βουλή som enbart finns tolv gånger i NT, det begreppet borde man inte behöva översätta med så många olika svenska ord. Det är så självklart. Låt oss se på nästa exempel.

Biblia, ”Till att göra hvad din hand och råd (βουλή) tillförene beslutit hade, att ske skulle” (Apg. 4:28).[6]

Åkessons, ”för att göra allt vad din hand och ditt råd (βουλή) förut begränsat, att det skulle ske” (Apg. 4:28).

1917, ”de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut (βουλή) förut hade bestämt skola ske” (Apg. 4:28).

SFB98, ”för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut (βουλή) hade förutbestämt” (Apg. 4:28).

Bibel 2000, ”alla har de gjort vad din makt och ditt beslut (βουλή) hade förutbestämt” (Apg. 4:28).

SFB15, ”för att utföra det som du med din hand och ditt beslut (βουλή) hade förutbestämt” (Apg. 4:28).

RFB, ”för att utföra vad din makt och ditt rådslut (βουλή) hade förutbestämt skulle ske” (Apg. 4:28).

Här återkommer återigen det grekiska βουλή som 1917 konsekvent översätter med ”rådslut”, tillsammans med RFB, Åkesson använder det utmärkta ”råd”, och de övriga översätter med ”beslut”. Vi kan börja med att påpeka att 1917, Åkesson, SFB15 och KJV översätter med ”hand”, vilket det faktiskt står i texten, medan de andra väljer att översätta det med ”makt”, vilket det inte alls står i texten, det är så man tolkar ordet hand. Sen har 1917 tillsammans med Åkessons, KJV och RFB ”förut hade bestämt skola ske”, vilket det står i den grekiska texten. De andra förkortar texten till ”förutbestämt”, de hoppar också över begreppet ὅσος (hosos) ”så mycket som”, ”så stor som” som 1917 och Åkesson översätter med ”allt” och KJV med ”whatsoever”, medan de andra hoppar över det helt.

Här ser vi ett problem med en dynamisk-ekvivalensöversättning, översättaren beslutar väldigt mycket över läsaren och säger till sig själv att vi kan hoppa över verbet ginomai (γίνομαι) som har många betydelser som ”födas”, ”uppstå”, ”uppträda”, ”inträda”, ”komma”, ”ske”, ”äga rum”, ”bliva”, ”vara”, ”finnas” osv., och vi kan hoppa över relativ pronomenet ὅσος, för det tillför texten ingenting. Personligen tycker jag det är väldigt illa när en översättare gör så, jag är inte intresserad av översättarens uppfattning av texten han översätter, jag är intresserad av vad texten säger. Gud har gett mig ett förstånd som alla andra, att läsa texten och att förstå texten, och Paulus intygar att den andliga människan kan utgrunda allt (1 Kor. 2:14-16). Teologi och språk är inget flytande och spretande, det är en väldigt exakt vetenskap, begrepp och ord har väldigt stor betydelse. Den teologi vi har, den tron vi har, den bygger på Ordet, inte på idéer eller filosofier, utan på Guds eviga Ord, därför är det viktigt med en korrekt bibelöversättning.

Nu skall vi titta på Paulus epistlar, först på 2 Tim. 1:9.

Biblia, ”Den oss frälsat hafver, och kallat med en helig kallelse; icke efter våra gerningar, utan efter sitt uppsåt (πρόθεσις), och nåd, den oss gifven är i Christo Jesu, för evig tid” (2 Tim. 1:9). [7]

Åkessons, ”vilken har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke efter våra verk, utan efter sitt eget rådslut (πρόθεσις) och den nåd, som är given oss i Kristus Jesus före tidsåldriga tider” (2 Tim. 1:9).

1917, ”han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke på grund av våra gärningar, utan efter sitt eget rådslut (πρόθεσις) och sin nåd, den nåd som redan för evärdliga tider sedan gavs oss i Kristus Jesus” (2 Tim. 1:9).

SFB98, ”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut (πρόθεσις) och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet” (2 Tim. 1:9)

Bibel 2000, ”Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut (πρόθεσις) och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början” (2 Tim. 1:9).

SFB15, ”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut (πρόθεσις) och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet” (2 Tim. 1:9).

RFB, ”Han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar, utan efter sitt rådslut (πρόθεσις) och sin nåd, som har blivit given oss i Kristus Jesus före världens början” (2 Tim. 1:9).

Gud han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar, inte på grund av något i oss själva, inte på grund av något vi har gjort eller möjligtvis kommer att göra, utan han har gjort det på grund av sina egna avsikter (purpose), och Biblia har den absolut bästa svenska översättningen här, ”utan efter sitt uppsåt”, som 1917, Åkesson och RFB översätter med ”rådslut” medan de andra översätter med ”beslut”. Då skulle man ju faktiskt kunna tro att det på nytt finns ett βουλή här. Eller hur? Så har man ju hitintills översatt βουλή med. Men icke. Här finns ett annat grekiskt nomen, πρόθεσις (prothesis), som antingen avser skådebröden i templet eller tabernaklet eller en avsikt som är planerad i förväg, en föresats, ett mål.[8]

Det här grekiska nomenet översätter i stort sett alla engelska texttrogna översättningar med ”purpose”. Det är ett väldigt viktigt begrepp i NT. Det är inte bara ett beslut hos Herren, han har en evig avsikt som på ett sätt är fördold hos Gud och på ett sätt förklarad i Skriften, genom detta begrepp πρόθεσις. Det är framför allt Paulus som använder det begreppet när han talar om Guds avsikt, det återkommer många gånger. KJV, “Who hath saved us, and called us with an holy calling, not according to our works, but according to his own purpose and grace, which was given us in Christ Jesus before the world began”. Den här Guds avsikt är heller inte något han kom på i efterhand, han har redan givet oss det i Kristus Jesus före världen blev till, eller som LSB säger, ”from all eternity”.[9]

Jag förstår inte varför de svenska översättningarna är så slarviga. Här kommer Paulus med ett nytt begrepp och man fortsätter att översätta med samma svenska begrepp. Paulus, denne intelligente man, ledd av Gud, väljer givetvis inte ett nytt grekiskt begrepp för att han menar samma sak. Tror vi inte att Guds Ande ledde Skriftens författare, där inte bara meningen betyder något utan varje Ord. Jesus citerar i alla fall 5 Mos. 8:3 och säger till Satan, ”människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av HERRENS mun” (5 Mos. 8:3; jmf. Matt. 4:4). I 5 Mos. 8:3 står det inte ord, det är därför KJV sätter word med kursivt, men Jesus i Matt. 4:4 säger ord (ῥῆμα | rhêma) och vi får anta att Herren Jesus Kristus vet vad det gäller. Och Jeremia säger att hans hjärta vill brista, hans ben är vanmäktiga, på grund av HERREN och på grund av HERRENS heliga Ord (Jer. 23:9). Skriftens Ord är så viktiga, det är inte bara meningen som är viktig utan varje Ord som utgår av HERRENS mun. Men många av våra svenska bibelöversättare förnekar det. Se nedan hur πρόθεσις är översatt där det inte har betydelsen “skådebröd”.

Det är i sanning inte lätt för en som inte behärskar grekiska att på något sätt följa de NT författarna. Det är som om de inte alls tänker när de översätter. Och slarvet fortsätter, i Ef. 1:11 tycks flera av de svenska bibelöversättningarna helt låta bli att översätta det här begreppet, vi tittar på det nedan som ett sista exempel.

Biblia, ”Genom hvilken vi ock komne äre till arfvedelen, beskärde efter hans uppsåt (πρόθεσις), som all ting verkar efter sin egen viljas råd (βουλή)” (Ef. 1:11).

Åkessons, ”i vilken vi ock hava blivit arvingar, förutbestämda enligt hans föresats (πρόθεσις), vilken verkar allting efter sin viljas råd (βουλή)” (Ef. 1:11).[10]

1917, ”I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut (πρόθεσις), som verkar allting efter sin egen viljas råd (βουλή)” (Ef. 1:11).

SFB98, ”I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut” (Ef. 1:11).

Bibel 2000, ”I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut” (Ef. 1:11).

SFB15, ”I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut” (Ef. 1:11).

RFB, ”I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda i enlighet med hans avsikt (πρόθεσις), som verkar allt efter sin viljas (θέλημα) rådslut (βουλή)” (Ef. 1:11).

Den enda bibelöversättning som lyckas förmedla att vi har fått vår arvslott i Jesus Kristus som vi är förutbestämda eller predestinerade till enligt avsikten hos honom som verkar allting efter rådslutet efter sin egen vilja är Biblia, RFB och Åkesson och i viss mån 1917. Alla de andra översättningarna hoppar över begreppet πρόθεσις. De översätter med ”förutbestämda till det”, till vad? Till arvet givetvis, men varför? SFB och Bibel 2000 svarar inte på det, medan Biblia och RFB svarar på det, ”förutbestämda i enlighet med hans avsikt”, eller ”föresats” hos Åkesson.

Hur SFB och Bibel 2000 översätter här har jag ingen aning om, hoppar de över πρόθεσις som det ser ut som de gör och översätter det sista κατὰ τὴν βουλὴν τοῦ θελήματος αὐτοῦ som ”vilja och beslut”? Eller mer korrekt ”efter sin viljas beslut”? Men vad gjorde de av πρόθεσις?

Det här är så viktigt för det här begreppet återkommer gång på gång. Redan i Ef. 3:11 återkommer det och SFB översätter med ”beslut” medan Bibel 2000 har ”avsikt”, KJV är konsekvent och översätter med ”purpose”. Paulus använder det även i Rom. 8:28, där SFB har ”beslut”, 1917 och Åkesson har ”rådslut” och Bibel 2000 har ”plan” och RFB använder också ”beslut” för begreppet πρόθεσις. Då missar man återigen poängen, att allt samverkar till det bästa för den som älskar Gud, för dem som är kallade efter hans avsikt. Biblia, “Men vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade”, KJV, ”And we know that all things work together for good to them that love God, to them who are the called according to his purpose”.

Det återkommer i Rom 9:11 där Paulus förklarar utkorelsen, att den hänger på en enda, på Gud: han tar Esau och Jakob som exempel, de som var tvillingar och hade samma far (och mor), men löftet Gud ger till Abraham måste stå fast, och innan de ens hunnit göra gott eller ont, ja, innan de ens är födda har Gud utvalt Jakob, för att Guds avsikt (πρόθεσις) enligt utkorelsen skulle stå fast och inte bero på gärningar utan enbart bero på honom som kallar, på Gud själv.

Här fortsätter SFB och Bibel 2000 att förvirra begreppen och använder ”beslut” för begreppet πρόθεσις, medan RFB översätter med ”avsikt”. KJV, “(For the children being not yet born, neither having done any good or evil, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him that calleth)”, Biblia, “Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde)”.

Så det finns liksom ingen konsekvens i våra svenska bibelöversättningar, och viktiga bibliska begrepp förloras. Om nu Paulus på ett ställe använder βουλή och på ett annat använder πρόθεσις, borde inte det synas i en översättning? Det är uppenbart två olika begrepp med två olika betydelser. Jag vet inte om det är slarvigt av översättarna eller om de försöker dölja något. I vilket fall är det inte bra. För begreppet återkommer igen i 2 Tim. 3:10, ” Du åter har blivit min efterföljare lära, i vandel, i strävanden (πρόθεσις), i tro, tålamod, i kärlek, i ståndaktighet”, här översätter SFB med ”föresats” och RFB och Karl XII har ”uppsåt”, KVJ är mycket konsistent och översätter med ”purpose”, liksom LSB.

För att återgå till Ef. 1:11 igen och det sista βουλή, så översätter SFB och Bibel 2000 βουλή med ”beslut” medan RFB översätter utmärkt med ”rådslut”, 1917 och Åkesson med ”råd; för man får tänka sig att hela frälsningsplanen har skett i ett intertrinitärt råd, där de tre personerna har olika roller, Fadern utkorar, allt utefter sin perfekta allvisa avsikt, och allt sker enligt treenighetens rådslut, Sonen ger sitt liv, han friköper dem från syndens och dödens makt, och den Helige Ande han återföder och förnyar dem.

Jag hoppas det här ger läsaren lite insikt i översättarfilosofi, problem med våra svenska bibelöversättningar och en längtan till att lära sig mer om dessa. Jag hoppas också att det framgår hur viktigt det är att välja en trofast översättning som översätter det som står i texten och inte hur översättaren uppfattar texten helt självsvåldigt. Och att man är konsistent i sin översättning och gör läsaren den tjänsten att översätta samma begrepp med samma svenska ord så långt det är möjligt. Uppfattningen också om vad som är en texttrogen översättning skiftar kan jag säga. Vi har i Sverige inga moderna och fullt texttrogna översättningar idag, men det finns många på engelska, och jag kan rekommendera KJV, MEV, NKJV, LSB, NASB. Det är en fantastisk ögonöppnare att läsa en ordagrann och texttrogen bibelöversättning.

Att notera, KJV, MEV, Biblia och RFB har en annan hebreisk och grekisk text för GT och NT än de övriga, NKJV följer mestadels samma grekiska och hebreiska text som KJV, men det finns en hel del kritik riktad mot deras avvikelser, de andra är översättningar av den kritiska texten. Jag skulle därför rekommendera att läsa KJV men om den anses vara för svår kan man välja MEV eller NKJV (NKJV är lätt att få tag på), och givetvis Reformationsbibeln när den är färdigöversatt. Helst tycker jag inte att man skall läsa en Bibel översatt från den kritiska texten, men det är svårt att faktiskt få tag på en modern Bibel som inte är det, men då skulle jag rekommendera LSB (går nog bara att beställa från USA), den förbättrar NASB 1995 på många sätt, NASB 2020 rekommenderar jag inte alls.

En bibelöversättning ska vara ordagrann, texttrogen, läsbar, fri från översättarens alla egna övertygelser, samma begrepp skall i så stor utsträckning översättas på samma sätt så att en bibelläsare kan se och förstå hur författaren tänkte, Guds egen avsikt, som är författaren till Guds Ord.

[1] Det innebär sällan stora förändringar, men det innebär förändringar, vilket kan anses konstigt, att Guds Ord skulle överhuvudtaget förändras.

[2] https://spraktidningen.se/artiklar/har-ar-orden-som-forsvinner/.

[3] Min utgåva av 1917 års översättningar har inga kapitelrubriker, däremot en sammanfattning av kapitlet, det är inte alls lika förföriskt och lättare att förbigå. Även TBS Westminster Reference Bible har kapitelsammanfattningar.

[4] TR: Τοῦτον τῇ ὡρισμένῃ βουλῇ καὶ προγνώσει τοῦ Θεοῦ ἔκδοτον λαβόντες, διὰ χειρῶν ἀνόμων προσπήξαντες ἀνείλετε·

NA28: Tοῦτον τῇ ὡρισμένῃ βουλῇ καὶ προγνώσει τοῦ θεοῦ ἔκδοτον διὰ χειρὸς ἀνόμων προσπήξαντες ἀνείλατε.

[5] Här verkar det som om Bibel 2000 har vänt på begreppen, jag kan inte med säkerhet veta hur de har tänkt.

[6] TR: Ποιῆσαι ὅσα ἡ χείρ σου καὶ ἡ βουλή σου προώρισε γενέσθαι.

NA28: Ποιῆσαι ὅσα ἡ χείρ σου καὶ ἡ βουλή [σου] προώρισεν γενέσθαι.

Oklart vart Åkesson får sin översättning ”begränsat” ifrån.

[7] TR: Τοῦ σώσαντος ἡμᾶς, καὶ καλέσαντος κλήσει ἁγίᾳ, οὐ κατὰ τὰ ἔργα ἡμῶν, ἀλλὰ κατʼ ἰδίαν πρόθεσιν καὶ χάριν τὴν δοθεῖσαν ἡμῖν ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ πρὸ χρόνων αἰωνίων.

NA28: Tοῦ σώσαντος ἡμᾶς καὶ καλέσαντος κλήσει ἁγίᾳ, οὐ κατὰ τὰ ἔργα ἡμῶν ἀλλὰ κατὰ ἰδίαν πρόθεσιν καὶ χάριν, τὴν δοθεῖσαν ἡμῖν ἐν Χριστῷ Ἰησοῦ πρὸ χρόνων αἰωνίων.

[8] Prothesis finns i Matt. 12:4; Mark. 2:26; Luk. 6:4; Apg. 11:23; 27:13; Rom. 8:28; 9:11; Ef. 1:11; 2 Tim. 1:9; 3:10; Heb. 9:2.

[9] Jag går inte in på det här hur πρὸ χρόνων αἰωνίων skall översättas.

[10] TR: ’Εν αὐτῷ, ἐν ᾧ καὶ ἐκληρώθημεν, προορισθέντες κατὰ πρόθεσιν τοῦ τὰ πάντα ἐνεργοῦντος κατὰ τὴν βουλὴν τοῦ θελήματος αὐτοῦ.

NA28: Ἐν ᾧ καὶ ἐκληρώθημεν προορισθέντες κατὰ πρόθεσιν τοῦ τὰ πάντα ἐνεργοῦντος κατὰ τὴν βουλὴν τοῦ θελήματος αὐτοῦ.

Här finns det en texvariant som lägger till του θεου. Vilket ändå är uppenbart i texten, bara en perfekt Gud kan verka allting efter rådet av sin egen vilja, så att hans eviga föresats och avsikt förverkligas.