Frikyrklighetens förfall förklarad av Halldorf

Alla bibelcitat kommer från den svenska reformationsbibeln: https://bibelonline.se/ som snart är färdigöversatt.

Joakim Halldorf sammanfattar allt i en enda mening. Förklaringen till den svenska frikyrklighetens förfall. Det har väl inte undgått någon att den svenska kyrkligheten minskar, att den har förändrats i grunden. Jag är född på tidigt 70-tal och människor som jag aldrig trodde skulle bli världsliga har blivit det. Det är en sådan smygande process. Hela vårt samhälle omkring oss är en del av denna process, och vi blir alla påverkade. Paulus ord kanske inte var så dumma ändå, “Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja“ (Rom. 12:2). Texten säger tre saker som är värda att visa på, att man inte skall låta sig anpassas och formas efter denna världen, utan låta sig förvandlas genom sinnets förnyelse, som står i imperativ, det är Guds uppmaning till sitt folk via Paulus, hans tjänare och apostel, för att vi ska kunna, eller så att vi kan pröva och urskilja vad som är Guds vilja (avsiktsinfinitiv), och Guds vilja är enbart vad som är gott, välbehagligt och fullkomligt. Och applicerar vi det här på våra få församlingar som i Sverige har tillväxt, och som man tar upp som goda exempel, så växer de inte på grund av att evangeliet förkunnas, att hela Guds råd predikas, nej, det sker på bekostnad av evangeliets fullhet. Men hade församlingarna riktig framgång, sann framgång så skulle de icke påverkas av denna världen, de skulle istället frambära sig själva som levande offer genom separation från denna världen till ett levande, heligt och välbehagligt offer. Framgång, god frukt, kommer sig av att människor befrias från synd, och som vänder sig till Herren för att bli lika Jesu Kristi avbild, den visar sig genom att medlemmarnas växer till i kunskap om Gud, i deras andlig växt, i deras helgelse. Att bli lik Jesus Kristus, vad innebär det? Det måste väl gälla hela hennes ande, själ och kropp, där Guds vilja och avsikt blir den människans vilja och avsikt. Men i Sveriges kyrklighet ser man på tillväxt på världens sätt, Guds sätt är bannlyst; man ser helt enkelt församlingstillväxt såsom ett tecken på Guds rika välsignelse, alltså tillväxt av medlemmar och besökare, om de är Kristuslika är ganska ointressant för dem. Men alla som har läst sin Bibel vet att tillväxt eller framgång ingalunda alltid är ett tecken på Guds välsignelse, läs bara i Jeremia kapitel 44,

När det gäller det ord som du har talat till oss i HERRENS namn, så vill vi inte höra på dig. Utan vi ska verkligen göra allt som vi har sagt och tända rökelse åt himlens drottning, och utgjuta dryckesoffer åt henne, som vi gjorde förr, vi och våra fäder, våra kungar och våra furstar i Juda städer och på Jerusalems gator. För då hade vi gott om mat, och mådde bra och såg ingen olycka. Men efter det att vi slutade bränna rökelse till himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och har blivit utplånade genom svärdet och hungersnöden. Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne, var det ju inte utan våra mäns tillåtelse som vi gjorde offerkakor för att tillbe henne och utgöt dryckesoffer åt henne (Jer. 44:16:19).

Hela familjen var involverad i upproret mot Gud. Och mitt i upproret hade de framgång, de hade mat på bordet, och de led ingen brist. De såg på välsignelsen och drog slutsatsen att den hörde ihop med deras avgudadyrkan. Lite som idag, kyrkan växer och har framgång, alltså måste strategin fungera. Det är så mycket världslig strategi idag, ingen räknar längre med att Gud drar människor, att Anden ger tro och liv och pånyttfödelse. Nej, något har hänt i Sverige, och Joakim Halldorf förklarar vad som hänt så tydligt sin krönika den 21 april i tidningen Dagen:

Många lämnar, men att inte fler gör det beror på att något nytt sveper in. Uppbrottet från pietismen sammanfaller med 1970-talets stora väckelse: Den karismatiska förnyelsen. Denna kombination av skilsmässa och nytt äktenskap skapar en ny pingströrelse: En där musikaler, idrottsläger, ekumeniska relationer, scoutverksamhet och annat som för var helt otänkbart är självklara inslag. En rörelse där man oftare sjunger “Du vet väl om att du är värdefull”, än “Synd och värld farväl för evigt”. (https://www.dagen.se/kultur/2024/04/21/idrotten-stroks-ur-syndakatalogen-sedan-latsades-ingen-om-att-sport-varit-forbjudet/)

Det är så talande för vad som har hänt i Sverige (och i världen med för delen) vad Halldorf skriver, uppbrottet från pietismen kom med den karismatiska förnyelsen; är man ledd av Anden, är man döpt i den Helige Ande behöver man ingen Skrift, behöver man inga doktriner, behöver man inte separera sig från världen, man har ju den inre rösten, den inre dialogen som identifieras som den Helige Ande, ja, med Gud själv, och den rösten kan säga precis vad som helst, den behöver inte ta hänsyn till Skriften, och ju mer bibelilliterata kyrkofolket blir desto galnare blir uppenbarelserna, och den inre dialogen. Gud han pratar med folk till höger och vänster på ett sätt som få kan ta på allvar. Förr, då folk hade en viss insikt i vad Skriften säger, då kanske man försökte balansera det något, men idag finns liksom ingen kunskap eller urskiljning alls.

Så antingen har du de som Gud pratar med såsom till Mose, som kommer med uppenbarelser, eller ord, du undrar helt enkelt om man längre behöver en Bibel eftersom Gud så tydligt berättar och upplyser om allt via sin ande till dessa människor, eller så har du de som enbart kan ge världslig uppenbarelser och försöka lyfta upp sina besökare med positiva uppmaningar, de har skapat en upplevelsekristendom, där man ständigt jagar nya upplevelser, här finns ingen pietism eller separation från världen, och eftersom dessa människor inte förvandlas, inte helgas, är det enda sättet att hålla kvar dem som besöker dessa kyrkor och församlingar, att ge dem fortsatta känslomässiga upplevelser, vilket sker på olika sätt.

Man har gått från Bibeln som rättesnöre, från den pietistiska övertygelsen och tron till de inre upplevelserna, det är dessa som styr deras teologi; magkänslan inte exegetiken styr henne. Eller så har du de som tolkar Bibeln efter världslig kunskap och vishet, såsom psykologi, sociologi och filosofi. Och det är inom de karismatiska kyrkorna (förutom den katolska då) vi finner problemen med pengar, med makt, och med sex, och ingen ställs till svars. Här finner vi excesser av slag som är närmast ofattbara, se på The New Apostolic Reformation, dessa har heller inte läst Bibeln särskilt tydligt eftersom de utser nya apostlar till höger och vänster som bedrar, förvrider och förstör, du har Elevation church som vägrar befatta sig med hela Evangeliet, du har de kyrkor som inte ens kan stava till ordet synd, där stora delar av Skriften är okänd, oläst eller föraktad. Det är här den svenska frikyrkligheten befinner sig, i upplevelser, i en känslobetonad kristendom utan synd, utan avstånd, en gråblek sörja som inte kan erbjuda befrielse eller sant hopp, de kan erbjuda upplevelser och ett löfte om ett bättre liv, där man cementerar den moderna människans egoistiska jakt på att ständigt bekräftas, och som vaggas av konfirmerande pastorer med ett tillrättalagt psykologiskt budskap som söver henne ännu djupare. Sann kristendom går inte någonstans att urskilja mer än i enstaka ord och fraser. Möjligen kan du läsa på deras hemsidor att Skriften är Guds Ord, men i kyrkan läses inte Ordet; inga predikningar existerar där man utlägger Guds Ord, utan enbart tematiska och konfirmerande budskap.

Separationen från världen och världsliga nöjen som förut var en del av pietismen är som Halldorf så tydligt säger övergiven i den skilsmässa och i det nya äktenskap som tillkommit genom äktenskapsbrott och trolöshet. Paulus ord i Ef. 5:3-13 har ingen varken läst eller brytt sig om på länge.

Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse. För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn. Ha därför ingen gemenskap med dem. För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn. För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning. Pröva vad som är behagligt för Herren. Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället. För vad de gör i hemlighet är till och med skamligt att tala om. Men allt detta blir uppenbarat när det avslöjas av ljuset, för allt det som blivit uppenbarat är ljus (Ef. 5:3-13).

Paulus som i hela sitt brev till efesierna talar om denna radikala skillnad mellan de troende och de otroende, vad de gång var och vad de idag istället är. Otukt och orenhet skall inte ens nämnas bland de heliga, men uppenbarligen kan man leva i otukt i samboskap, eller ägna varenda kväll åt att se på otukt och orenhet på tv, eller lyssna på musik som upphöjer orenhet och trolöshet, och alkohol, och droger; de borde vara ljus men vandrar fortfarande i mörkret. Just det ja, de har ju anden som lyser upp deras värld, och den ande de har har inte sagt ett ont ord om musiken de lyssnar på, eller om de orenheter de ser på, så allt är bra, magkänslan är intakt; de har brännmärkt sina egna samveten, som inte längre fungerar. Vi skall inte ha någon som helst delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar. Man undrar ju om de verkligen försöker fly det ljus som uppenbarar det orena när man i kyrkorna man kommer in i mer är mörklagda som diskotek och nattklubbar, där de pumpar ut bedövande lovsångsmusik, men eftersom musiken med tomma ord och eviga upprepningar lovar vår herre, den avgud de tycks följa, är allt väl. Psalmerna som en gång i tiden sjöngs i våra kyrkor hade teologiskt djup och mening, där man inte försökte gå förbi sinnet där tron bor, medan man idag istället försöker söva sinnet och väcka känslor av välbehag med så kallad lovsångsmusik, som är sövande och repetitiv, och ytlig i sina texter.

Så en kristenhet utan separation, utan Guds Ord, utan synd, utan Guds fulla råd, med frihet att göra nästintill vad som helst, drivna av den inre rösten de identifierar som Guds Ande, med ett konfirmerande budskap som söver människan, och med en musik och sångstil som utövar psykologisk manipulering, lever vi med idag. Och den tror och säger att allt står väl till med den. Därför att deras kunskap idag är så mycket större jämfört med de forna kristna, det finns ett slags högmod som ser ner på gårdagens kristna, därför kan man numera acceptera homosexualitet, samboskap, otukt, och orenhet därför att de älskar varandra, och kärleken står över allt, och vi har en brustenhet som ingen kan läka, kvinnliga pastorer och äldste trots Skriftens tydliga vittnesbörd, och de vet minsann att allt annat är kulturuttryck som vi upplysta sedan länge har lämnat därhän. Låt oss därför ännu en gång begrunda Jeremias ord som han lämnade till folket från HERREN:

Ja, storken under himlen vet sina bestämda tider. Turturduvan, tranan och svalan passar tiden när de ska komma. Men mitt folk känner inte HERRENS domslut. Hur kan ni säga: Vi är visa, och HERRENS lag är hos oss? Se, till en lögn har de skriftlärdes lögnaktiga penna förvandlat den. De visa ska stå där med skam, skräckslagna och fångade. Se, de har förkastat HERRENS ord, och vad har de då för visdom? Därför ska jag ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare, för alla, från den minste till den störste, drivs av girighet. Från profeten ända till prästen, alla handlar de lögnaktigt. För de har helat såret hos dottern av mitt folk ytligt, och säger: Fred, fred, när det inte finns någon fred. Skämdes de för det avskyvärda de gjort? Nej, de skämdes inte alls. Inte heller kunde de rodna. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden för deras straff kommer, ska de störtas ner, säger HERREN (Jer. 8:7-12).

I texten där man översatt med fred finner vi det hebreiska ordet shalom, och det ordet är mycket rikare än så, 1917 översatte med: “All står väl till”, och man får tänka sig att vi till översättningen med fred bör tillägga förnöjsamhet, frihet från förtryck, framgång och en känsla av helhet, men HERREN säger det, folket säger att de alla har denna shalom, men det finns inget av det, det är en ren lögn, för shalom är beroende av HERREN själv, av hans välsignelser, av hans närvaro, men det känner inte längre HERREN, de känner inte hans domslut, de tror sig vara visa, de har hans Ord, men Guds Ord är istället förvandlat till en lögn av pastorernas lögnaktiga penna, de har förkastat Guds visdom, alla handlar lögnaktigt, och de skäms inte alls för sina synder. De känner inte längre HERREN.

Det som är så sorgligt är att ingen längre reagerar. Man ser det som en positiv utveckling, och talar någon någonsin om separation då är man där och kastar “bokstaven dödar, men Anden ger liv” (2 Kor 3:6), eller att Andens vid blåser vart den vill, som om den skulle blåsa i motsatt håll till vad Skriften säger; den inre dialogen blir sannare än Skriften, Guds upplevda kallelse kan utan problem gå tvärtemot vad Skriften uppenbarar, och den inre uppenbarelsen vinner varje gång, eller så tar man till Paulus och Romarbrevet kapitel 14 och applicerar det på allt man kan tänka sig, fast det inte alls har så allomfattande applikationer som man vill göra det till, och som vanligt tycks man älska att läsa utan kontext, och i de två sista verserna innan Romarbrevet 14 börjar står det, “Låt oss leva anständigt, som på dagen, inte i frosseri och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. Utan iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte sådan omsorg om köttet att begären väcks till liv” (Rom. 13:13-14).

Det här blev längre än jag hade tänkt mig, men det är väldigt klart att den karismatiska förnyelsen som Halldorf i sin krönika lovordar inte alls några välsignelser med sig, den har enbart lett till att människorna har övergett Gud, och hans bud och hans Ord. Dom känner inte längre Gud, och utan omvändelse, tro och helighet kommer ingen att kunna se Gud och tas emot av honom. Jag ber varje dag för att Gud skall väcka upp kyrkligheten i Sverige, så att de vänder om till honom med hela sitt hjärta.