Fördärvad

Jag insuper inifrån mitt själv
föraktet som bjuder, binder och förgör.
Bunden och slagen nickar jag mitt godkännande,
kallar det min enda vän.
Jag erkänns i och av mitt fördärv såsom varande
fördärvad, såsom någon.
Men du, i din indifferenta upphöjdhet, erkänner intet,
varken livet eller mig.
Därför är föraktet den vän du ej förmår
att vara.