För mitt namns skull, säger HERREN
Men jag handlade som jag gjorde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat inför de hednafolk som de levde bland, och i vilkas åsyn jag gjort mig känd inför dem genom att föra dem ut ur Egyptens land (Hes. 20:9).
Hesekiel sitter i Babylon, till honom kommer ett antal av Israels äldste för att fråga HERREN genom Hesekiel, då kommer HERRENS Ord till Hesekiel, “Människobarn, tala till Israels äldste, och säg till dem: Så säger Herren GUD: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, säger Herren GUD, jag låter mig inte rådfrågas av er” (Ezek. 20:3). Så HERREN återberättar hur han befriade dem från Egypten och ledde dem till löfteslandet och hur han hade sagt till dem att de skulle göra sig av med alla sina avgudar och styggelser: Jag är HERREN, er Gud (Hes. 20:7). Men de gjorde uppror mot HERREN och ville inte lyssna till honom och de kastade inte bort sina styggelser, så för sitt namns skull förde HERREN dem ut i ödemarken för att där ge dem sin lag och sina förordningar, och han gav åt dem sin sabbat, som skulle vara ett tecken mellan dem och HERREN, så att de skulle veta och förstå att Gud är HERREN, och att han är den som helgar dem. Men också här gjorde folket uppror mot HERREN. Men folket bara fortsatte att göra uppror mot HERREN, genom att inte hålla hans lagar och förordningar eller sabbater.
Då sa jag: Jag vill tömma ut min vrede över dem och släcka min förbittring på dem i öknen. Men jag drog tillbaka min hand, och handlade som jag gjorde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat inför hedningarna, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut (Hes. 20:21-22).
Det här var fädernas synd, men de här är inte ett dugg bättre, HERREN säger att de har hädat HERREN genom sin trolöshet, på samma sätt som deras fäder (Hes. 20:27), Hesekiel skall fråga dem: “Så säger Herren GUD: Har ni orenat er på samma sätt som era fäder, och har ni begått hor med deras styggelser? För än i dag när ni frambär era offergåvor, när ni låter era barn gå genom eld, orenar ni er själva med alla era avgudar. Och jag ska låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Så sant jag lever, säger Herren GUD, jag låter mig inte rådfrågas av er” (Hes. 20:30-31). Och HERREN lovar att han skall rensa bort dem, de upproriska, de som sätter sig upp mot HERREN, de skall inte få komma in i löfteslandet, in i vilan. Så gå nu ni och tjäna var och en sina avgudar, säger HERREN, om ni nu inte vill lyssna till honom. Men orena inte mer HERRENS namn med era offergåvor och era avgudar, säger HERREN (Ezek. 20:38–39).
Det här påminner mycket om den moderna kristenheten i Sverige. De har glömt sin första kärlek, de har blivit världsliga, de har bringat in världen i församlingen genom att införa världens musik, världens vetenskap, världens nöjen och dess visuella stil, och så orsakar de förakt för Guds lagar och förordningar, de förnekar det tydliga ordet i Fil. 4:8, “För övrigt, bröder, allt som är sant, allt som är värt aktning, allt som är rätt, allt som är rent, allt som är värt att älska, allt som är lovvärt, och om det finns någon dygd och något som förtjänar att prisas, tänk på det” (Fil. 4:8). Det här guidar inte längre församlingen i hur man skall leva. För hur ärar världslig musik Gud? Hur ärar världslig psykologi och filosofi Gud? Psykologin och filosofin förkunnar ju att HERRENS Ord inte är tillräckligt, att vi måste ta till värdslig “visdom” för att ha någon som helst framgång någonstans, för att vi skall kunna nå mental frihet, eftersom vi förnekar att HERREN och Hans Ord är vad som ger oss allt, att Ordet är tillräckligt. Och hur ärar denna flådighet Gud?
Dessutom, i gudstjänsten är Guds Ord knappt läst, det är historieberättande som gäller från pulpeten, det är ibland flamsigt, det saknas vördnad inför Gudomens helighet, och det är världslig musik som spelas, medan Upp. 4:10-11 säger att tillbedjan framförallt sker med Ord: “Och när dessa varelser prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen, som lever i evigheternas evigheter, faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen, och tillber honom som lever i evigheternas evigheter, och lägger ner sina kronor inför tronen och säger: Du är värdig, o Herre, att ta emot pris och ära och makt, för du har skapat allt, och genom din vilja finns det till och blev skapat (Upp. 4:10-11). Men vi tycks helt ha förlorat Ordets tillbedjan i våra församlingar. Ordet har blivit så minimerat. Predikan kan starta genom att man läser en vers, eller till och med en halv vers, och så utgår predikan som ett tema från ett ord eller en halv vers utan kontext, fyllt av roliga historier och anekdoter och HERRENS helighet existerar inte någonstans. Eller så utgår predikan utifrån en så kallad kristen bok, Ordet självt berörs inte, Gudomen berörs inte, däremot känslor och upplevelser. Men som HERREN sa till Israels folk, gå och tjäna era avgudar, “men orena inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och med era avgudar” (Hes. 20:39).
Ser vi inte att det här vanhelgar HERRENS namn? Det här är ett av temana hos Hesekiel, att folket har vanhelgat HERREN eller hans heliga ting, två kapitel senare säger HERREN, “Hennes präster har våldfört sig på min lag, och har vanhelgat mina heliga ting. De har inte gjort skillnad på heligt och oheligt, inte heller gjort skillnad mellan orent och rent och har blundat för mina sabbater, och jag har blivit vanhelgad bland dem” (Hes. 22:26). Man har inte gjort skillnad på heligt och oheligt, eller mellan orent och rent och HERREN har blivit vanhelgad. De till och med bryter mot HERRENS bud för att genast komma till Guds hus och fortsätta vanhelga det, och HERRENS namn.
Men HERREN tolererar inte hans namn blir draget i smutsen, blir vanärat, han vakar svartsjukt över sitt namn. Han kan giva nåd för sitt namns skull (Ps. 25:11), han kan leda oss för sitt namns skull (Ps. 31:3), han kan levandegöra oss för sitt namns skull (Ps. 143:11), så mycket är knutet till HERREN och hans heliga namn. HERREN är helig. Frikyrkligheten i Sverige förnekar hans helighet så tydligt för det finns ingen som helst vördnad inför HERRENS namn, härlighet eller helighet. 10 maj säger Daniel Alm i Världen Idag att vi måste “bekänna våra egna synder mer än att stigmatisera andras i en önskan att framstå mest bibeltrogna.” Så bibeltrohet stigmatiserar de andra? Eller en persons önskan att vara bibeltrogen är bara ett cyniskt uttryck för stigmatisering? Alm säger att Gerdmar tillmäter honom åsikter han inte har. Men Alm själv tillmäter bibeltrogna cyniskhet och obarmhärtighet.
Det är så lätt att kalla den som vill hålla Gud helig, och vara trofast hans uppenbarelses Ord för lagisk och obarmhärtig. Men Guds barmhärtighet befinner sig inte i ett vakuum, den existerar inte som en egen entitet som överskuggar alla människor. Den är ett attribut hos Gud likväl som hans barmhärtighet, men också Guds rättvisa är ett attribut hos honom, den rättvisa som säger att syndens lön är döden, och Guds perfekta rättfärdighet kommer avkräva varje människa perfekt rättfärdighet för att hon ska kunna inträda i himlen. Det är ju därför vi har rättfärdiggörelse genom tro allena. Människan själv har ju inget att tillföra. Det är Jesu Kristi perfekta rättfärdighet vi får del av när vi blir frälsta, för att sedan därefter varje dag döda synden i våra lemmar (Rom. 8:13; Col. 3:5), låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar så att vi kan förstå Guds perfekta vilja (Rom. 12:2), och genom att varje dag låta oss formas efter Jesus Kristi bild (Rom. 8:29) för att bli helgade och bli heliga, så att vi kan inträda himlen, “Och aldrig någonsin ska något komma in i den som gör den oren, inte heller den som gör något som är avskyvärt eller ljuger, utan bara de som är skrivna i livets bok hos Lammet” (Upp. 21:27), “Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden. 15 Men utanför är hundarna och trollkarlarna och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och alla de som älskar lögnen och håller sig till den” (Upp. 22:14-15).
Frikyrkligheten varken predikar omvändelse eller helgelse, och människan är den gud som den ende Guden måste rätta sig efter, Alm säger, “men det är en enskilda människans möjlighet att själv gensvara på den”, alltså på omvändelsens budskap, som för det första inte predikas, och för det andra är den en gärning hos människan, så uppenbarligen blir människan i frikyrkligheten i Sverige rättfärdig, inte genom tro allena, utan genom gärningar allena. Genom att hon gensvarar på omvändelsebudskapet fastän hon är död i synd. Hur det nu kan ske? Allt är en gåva från Gud. Vi har verkligen inget att skryta över. Ty Guds frälsning är en gåva från Gud, står det i Eph. 2:8, för att just ingen skall kunna skryta (Ef. 2:9), till och med och med vår helgelse är förberedd av Gud för oss (Ef. 2:10).
Ett råd till frikyrkligheten i Sverige är två verser från Jakob:
Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen (Jak. 1:27).
Med allt gott ni gör, för det gör ni, så kan man inte strunta i resten, att hålla sig obesmittad från världen. Ty:
Ni äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Därför, den som vill vara världens vän blir Guds fiende (Jak. 4:4).