Den som gör min himmelske Faders vilja

Det hela började med att jag en sommarkväll lyssnade på en predikan av John MacArthur som heter "An Appeal to Charismatic Pretenders", den chockade mig djupt. Sedan fortsatte jag att lyssna på "Saved or Self-Deceived" i två delar, och chocken ville inte släppa, dessa tre predikningar hanterar slutet på vår Herre bergspredikan i Matteus evangelium 7:13–29. Jag tror aldrig att jag i mitt hela liv har hört en predikan kring dessa texter, och när jag har läst dem har jag alltid tolkat de båda grupperna som kyrkan eller de troende och världen. Låt oss läsa texten:

Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den. Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar? Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt. Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden. Alltså skolen I känna dem av deras frukt. Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ‘Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på ‘den dagen’ säga till mig: ‘Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’ Men då skall jag betyga för dem: ‘Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.’ Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget. Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.» När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse; ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde (Matteus 7:13-29).

Man förblindas lätt av sin förförståelse, av sin bakgrund, av den undervisning man fått, eller inte fått i detta fall. Eftersom man inom frikyrkan aldrig utlägger bibeltexterna utan enbart tycks predika tomma och innehållslösa tematiska predikningar predikas det aldrig över en sådan text. I synnerhet eftersom de flesta pastorer tycks anse det som vådligt med självrannsakan, de uppmanar sina medlemmar att aldrig pröva sin tro eller låta någon annan kritisera deras tro, och Dagens Frida Park menar att de som prövar andras prov är utövare av kristen härskarteknik. Nej du gör bäst i att inte ifrågasätta eller ställa frågor varken kring din egen tro eller i synnerhet andras tro. Det tycks vara inställningen i den nutida kristenheten i Sverige.

När jag hörde dessa predikningar och insåg att texten faktiskt handlar om de troende, de som har en kristen bekännelse, då blev jag djupt chockad över vad Herren faktiskt säger. Senare började jag läsa av Arthur Pink boken "Studies on Saving Faith" och boken "The Almost Christian Discovered" av Matthew Mead och jag insåg helt plötsligt att John MacArthur inte kom med ett nytt budskap utan ett bibliskt budskap som ingen Sverige tycks bry sig om. Därför i Sverige anses den som har en bekännelse som förlossad och räddad för evigheten. Oklart vad de bekänner för det är väldigt tydligt att det är få kristna i Sverige som faktiskt kan redogöra för det fulla evangeliet fastän de har tillhört en församling kanske i hela sitt liv (låt mig säga att det också finna många undantag till vad jag kommer att skriva). De säger att de tror på Jesus Kristus och därför är räddade, det är ungefär vad de vet. Och alla som tror det är räddade, först och främst alla i frikyrkan inklusive den Svenska Kyrkan, men även katoliker, ja till och med mormoner och Jehovas Vittnen kan ibland räknas in. Ingen har hört begreppet frälsande tro, att det finns definitioner på vad en frälsande tro innebär. Det är en ofattbart dålig kunskap hos de kristna i Sverige om rättfärdighet genom tro allena, genom nåd allena och genom Jesus Kristus allena, om synden, om helgelse och förvandling, om Guds förbund, om Herrens fullkomliga liv, om Herrens ställföreträdande försoning, om Gamla Testamentet, kort sagt: man vet inget om Guds fulla råd. Man har plattityder som man har hört pastorer slänga ur sig men man vet ingenting faktiskt egentligen. Man kan inte redogöra för vad det man hänvisar till står i Skriften (plattityderna står inte att finna i Skriften alls), om det står i Gamla eller Nya Testamentet, om det tillhör de fyra evangelierna eller epistlarna, om det tillhör de historiska texterna, eller de fem moseböckerna eller profeterna eller vishetslitteraturen. Men man vet att man är räddad och frälst, och man vet att man inte behöver följa Guds lag för det är att vara lagisk, och är man bara ledd av anden så går man aldrig fel, och anden talar till dem via den inre dialogen om allt varje stund utom om just sanningen eller Skriften. 

Så Herren säger det, "Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ‘Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på ‘den dagen’ säga till mig: ‘Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’ Men då skall jag betyga för dem: ‘Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.’" Av någon anledning predikar man inte över denna text i frikyrkan, däremot säger man, sträck bara upp din hand så blir du frälst. Jag är ganska säker på att väldigt få i detta ögonblick ens vet vad dom säger ja till, som vet vad evangeliet är, eftersom få bekännande kristna ens kan redogöra för det. Så det är en viss skillnad i vad frikyrkans pastorer står och säger söndag efter söndag och vad vår Herre faktiskt säger.  Och innan dessa verser så säger Herren, "och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den." Det är mycket allvarliga Ord. 

Så den här allvarliga texten har vilat tungt på mitt hjärta under ett par års tid. Jag har därför beslutat mig för att skriva en bok om denna text som kommer att heta "Den som gör min himmelske Faders vilja", och jag hoppas kunna publicera den före årets slut om Herren vill, och den ställer dessa frågor som få vill kännas vid idag, och jag hoppas den skall leda läsaren till Herrens Ord och till Herren med ånger, omvändelser och sann tro.