De svenska evangeliska kyrkornas fördärvliga bibelsyn

Ett kapitel från min nya bok: Den bibliska doktrinen om separation: Det oförhärdade hjärtat.

Utan vi har avsagt oss allt skamligt hemlighetsmakeri och går inte listigt tillväga. Inte heller förfalskar vi Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss själva inför Guds åsyn åt varje människas samvete (2 Kor. 4:2).

Även om denna rapport jag kommer att hänvisa till är skriven av Evangeliska Frikyrkan så skriver alla Sveriges frikyrkor under Lausannebekännelsen, och därmed omfattas man av det jag kommer att skriva; därför också denna rubrik.

Jag kände mig tvungen att skriva det här kapitlet. Jag hade länge vägrat att läsa den rapport som Evangeliska frikyrkan i Sverige släppte 2023 med titeln Helighet och barmhärtighet. Jag hade läst recensioner av den, och jag läste en uppföljning av en av rapportens författare, och jag tänkte för mig själv att jag i rättvisans namn måste läsa den, och inte kritisera något baserat på andrahandskällor. Så nu har jag läst den, och det är en skrämmande läsning på många sätt.1 Jag hade redan skrivit kapitlet Världen i kyrkan medan jag bara hade tillgång till de sekundära källorna, och det var tyvärr mestadels korrekt. Men en av mina lärare på universitetet i Nya testamentets exegetik var naturligtvis en som man hänvisar till i sin låga syn på Skriften.

I detta underkapitel kommer vi att utforska kapitel 9 i denna rapport som heter Evangelisk bibelläsning. Detta är vad som leder dem i deras exegetik, och är mycket befläckat av Lausanne, som var redo att sälja sanningen för en upplevd enhet mellan de evangelikala, och det nedvärderade Skriften. ES. Williams säger om Lausanne: ”Medan ekumeniken gör anspråk på att förena Kyrkan i kärlek, är den likgiltig för doktrinära sanningar. Men Skriften lär att äkta kärlek gläder sig i sanningen (3 Joh. 3-4). Därav följer att den ”kärlek” som förenar Lausanne är falsk, för det är ”kärlek” som inte gläds åt doktrinär sanning. Profeten Jesaja beskriver Israels avgudadyrkande förräderi, ’som svär vid HERRENS namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och inte i rättfärdighet’ (Jes. 48:1). På samma sätt svär den ekumeniska rörelsen vid Kristi namn, men gör det inte i sanning och rättfärdighet, utan i falsk kärlek.”2 De flesta kyrkor i Sverige bekänner sig till Lausanne, ibland tror jag inte att de vet vad det innebär när de skriver en sådan sak på sin hemsida. Men den Evangeliska Frikyrkan i Sverige vet exakt vad Lausanne är, och vad dess bekännelse står för, så för den finns ingen ursäkt.

En annan sak att komma ihåg är att man i kyrkan säger: vi tror att Bibeln är Guds Ord, men till dess medlemmar tillägger man inte att man också tror att den är människors ord. Åtminstone har jag aldrig hört det i någon kyrka jag besökt. Det är bedrägligt.

Jag frågade en pingstkvinna varför man hade kvinnliga äldste, då de nyligen hade utsett en ny kvinna till detta ämbete som är vigt åt män enligt Guds Ord. Och när jag frågade vad hon hade för kvalifikationer började hon att ge mig hennes världsliga kvalifikationer; jag frågade henne då om hon trodde att Bibeln var Guds fullkomliga Ord, och det gjorde hon, och jag bad henne sedan att läsa Titus 1:5-9 och 1 Tim.3:2–7. Hon läste högt att det helt klart ska vara en man, och ändå trotsar hon Guds Ord på grund av sina feministiska åsikter och på grund av vad hennes pastor säger. Jag tror att detta är det normala sättet i en stor del av Sveriges kristenhet. Vad Skriften säger är inte det minsta relevant, och detta uppror skrämmer mig. Detta var en liten inblick i sinnet hos den vanlige kristne i Sverige.

Det är samma som vi möter hos Jeremia, allt folket träder fram inför Jeremia och ber honom fråga Gud, ”Vi bönfaller dig, låt vår vädjan tas emot av dig, och be för oss till HERREN din Gud för hela denna kvarleva, för vi är bara några få kvar av många, som du med dina egna ögon ser att det är så med oss. Be att HERREN din Gud ska visa oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra” (Jer. 42:1–3). Och folket lovar att vare sig det är gott eller ont ska de lyda HERREN (Jer. 42:6). Efter tio dagar får Jeremia svar från HERREN, som säger att de skall stanna kvar i landet och inte ta sig till Egypten som de hade för avsikt göra, Gud lovar att han skall visa dem barmhärtighet, de skall inte frukta för Nebukadnessar, och Gud säger att om de ändå flyr till Egypten skall allt det de fruktar drabba dem (Jer. 42:10–22). Folket frågar HERREN, och när de får ett klart och tydligt svar vägrar folket, de går i stället till Egypten i fullt uppror (Jer. 43).

På samma sätt beter sig den nutida kristenheten, den låtsas fråga Gud men har aldrig för avsikt att följa hans bud eller uppmaning i alla fall. Det är så föraktfullt gjort av dem mot vår barmhärtige Gud. De kan stå i kyrkan och bedja om framgång, fråga om vilken pastor de skall kalla, och fråga om vilken väg de skall gå, och svaren finns där i Ordet men det förskjuter man, och så gör man som man tänkt från allra första början. Det är bara meningslösa och tomma ord.

Så låt oss undersöka synen på Skriften hos den Evangeliska Frikyrkan i Sverige.

Bibeln är Guds ord och yttersta auktoritet för tro och liv. Bibeln är Guds ord genom människors ord i historien. Den är en berättelse om Guds uppenbarelse och frälsningshistorien genom vilken Anden talar och vägleder församlingen idag, trovärdig i allt den lär, auktoritet för vår tro och vårt liv, levande och verksam till att förvandla människors liv och relationer (2 Tim 3:16–17, Hebr 4:12). Ingen mänsklig tolkning av Bibeln kan gälla som ofelbar men Bibeln, tolkad i sitt historiska sammanhang, i enlighet med sitt syfte (Joh 20:31) och under Andens upplysning, leder rätt på livets väg. Församlingen fördjupas i sin förståelse och i sitt liv genom lydnad mot Guds ord.3

För dem är Skriften endast sann och trovärdig i allt vad den lär, Lausanne har i stället att Skriften är ”without error in all that it affirms”.4 Vad ska man tänka om allt annat som inte är undervisning eller affirmationer i Bibeln? Det säger man inte, men det är uppenbart att det mest är människors ord. De säger att vi bäst förstår Bibeln läst i en konstruktiv spänning, där Bibeln är både Guds Ord och människors ord. Detta är Evangeliska Frikyrkans bibliska syn. De säger att på 1940-talet, när den evangelikala bibeltolkningen började ta form, fanns dessa motsatta åsikter, en fundamentalistisk och antiintellektuell läsning och förståelse (där skulle de placera mig), och en liberal som var mer intellektuell. De vill ställa sig mellan dessa motsatta synsätt i vad vi kan kalla ett svenskt drag av att vara måttfull, och att vara lagom. Så här har man satt sig, på en plats där sanningen inte är känd, och de är på sin resa för att finna den stora sanningen, som i morgon ändå kan förändras. Detta är en hopplös tillvaro och uppgift.

Och det största för dem är vad man kallar kontextualisering; du förstår, en man som jag, som är både antiintellektuell och fundamentalist, kan inte förstå att Guds Ord förändras med sammanhanget; att evangeliet som Jesus Kristus, Guds Son predikade det, inte kan tillämpas i dag eftersom budskapet om synd inte är levande och känt i vårt sammanhang, vi har mer av tomhet och förtvivlan i våra liv, så därför måste man ändra på budskapet i ett försök att göra det relevant för den moderna människan. De predikar alltså inte om synden, att människan är syndens slav och att Jesus Kristus är den ende som kan befria oss från syndens grepp och bojor, utan man säger i stället att Jesus kom för att ta bort din tomhet, kom bara, så blir du fri från denna känsla. Detta budskap är inte bara meningslöst, det är också obibliskt. Vi ska predika evangeliets budskap så som Skriften har befallt oss, och Jesus Kristus har lovat att när den Helige Ande kommer ”ska han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom” (Joh. 16:8). Vi ska predika evangeliet så som Gud har lärt oss i Skriften, och han har lovat att han ska göra resten.

Inget mänskligt budskap kan någonsin överbevisa om synd och rättfärdighet, men här kommer deras syn på människan, man tror att människan är tillräckligt god för att man ska kunna lägga fram ett kontextuellt bra budskap för henne, och hon kommer då att av fri vilja välja att tro och så bli fri från sin tomhet eller vad det nu kan vara för sammanhang (kontext) den här människan lever i. Men detta är inte Skriftens budskap, som säger motsatsen. Människan är depraverad och ingen kan komma till Jesus Kristus om inte Fadern ”drar honom” (Joh 6:44).

Jag läste i samma bok att en teolog sade: ”Är det så att Paulus stora livsvision om man och kvinna som jämbördiga i Kristus helt enkelt får står tillbaka av kulturella skäl? Jag misstänker det.”5 Orden i Skriften är inte Guds, de är människors; Gal. 3:28 är Paulus stora livsvision, inte Guds löfte om vad vi är i Kristus, och i Korint var Paulus tvungen att förkasta det, det är vad kontexten lär oss. Du förstår, Gud inspirerade inte Paulus att skriva som han gjorde, sammanhanget för den här specifika tiden och tidsåldern och församlingen fick Paulus att skriva som han gjorde, dess ursprung är bara från människor. Därför kan man jaga efter en kontext man i verkligheten inte har någon kännedom om, det mesta är gissningar. Och samtidigt får vi till varje pris inte väcka anstöt, det är av yttersta vikt, men saken är den att evangeliets budskap i sig är anstötligt, säger Skriften. Men eftersom Skriften redan är så nedvärderad, är de beredda att ta bort allt som är stötande för den moderna människan, men då blir det inte mycket kvar, eftersom den moderna människan är så lättkränkt.

När man läser om deras syn på Bibeln är det inte svårt att förstå vad man säger härnäst, i själva verket är det helt logiskt: ”I frågan om samkönade relationer kan en evangelikal bibeltolkning därför aldrig anses färdig, och en trovärdig evangelikal bibelsyn behöver kunna hantera nya utmaningar som samtiden ställer oss inför, samt fungera på både Gamla och Nya testamentet.”6 Eftersom begrepp som kontext och mänskliga författare och vetenskap är det som leder dem, finner man termer som ofelbarhet och felfri meningslösa och inte till någon hjälp, och man finner att praktisk lydnad för vad Bibeln lär är mer användbart. Eftersom man inte definierar vad som menas med praktisk lydnad här måste vi gissa på ett sätt, och tolka det i sitt sammanhang som verkar innehålla osäkerheter kring vem Gud är och vad Skriften säger, och försöka komma till bästa möjliga slutsats. Vi tror att det kan betyda en förnuftig och realistisk lydnad mot Skriften. Vad i Skriften kan man fråga sig om? Om vi tolkar deras ord så här långt så borde det betyda att det beror på vilken kontext man befinner sig i. Kan någon se felaktigheten i deras resonemang? Det är cirkulärt, det är modernistiskt, vi har inte sanningen, i stället måste vi finna sanningen, och sanningen förändras alltid. Om något måste detta leda till förtvivlan hos människan. Och det har den gjort. Men att ett samfund så uppenbart vill ingjuta förtvivlan hos sina medlemmar är svårt att förstå.

Och när man talar om den skapade ordningen, säger man att den har haft en tvetydig historia där den har använts i orättfärdigt förtryck, och därför måste man ha stor urskillning när man försöker förstå vad som är den skapade ordningen och vad som är konsekvensen av synden, och man gör det mycket svårare än det behöver vara. Skriften är så tydlig om man läser den, men författarna har dessa liberala och postmodernistiska förutfattade meningar inpräntade i sina sinnen, vilket har gjorts mot varje person i den svenska skolan i decennier, och ännu värre på universiteten, där man tvingas läsa ”feministisk teologi” och queerteori. Men de vet bättre, man föredrar att låta sig ledas av förutfattade meningar, sprungna ur världsliga vetenskaper, trasiga filosofier och feministiska teorier före Skriftens vittnesbörd. Vad man tvivlar på är Skriften, inte sina förutfattade meningar.

På ett sätt trodde jag inte att det var så här illa i våra frikyrkor i Sverige eftersom man inte flaggar för det i sina tematiska predikningar, eller i debatter, det är som en underförstådd förståelse som man inte delar med församlingarna, som bara får höra hälften, eller församlingen tror att den historiska förståelsen av Skriften fortfarande finns kvar hos pastorerna. Detta samfund anses också i Sverige vara mer konservativt, vad skall man då tro om de andra samfunden?

Man förstår också att samfund är helt obibliska och måste vara en av djävulens smartaste idéer som han har planterat hos vilseledda människor: i stället för att korrumpera tusentals församlingar behöver han bara korrumpera samfundets ledarskap, så kommer resten att följa efter.

I kontrast till denna kätterska syn på Skriften kommer jag att infoga ett kapitel som heter The Chicago Statement of Biblical Inerrancy från en av mina tidigare böcker. För en kristen kan ingenting vara viktigare än vår syn på Skriften, eftersom allt beror på den.

Vi återkommer till denna rapport i ett senare kapitel.

Noter

1 Jag tänker inte alls kommentera de kätterska saker som de säger mer än i denna not. De säger att Gud överträder sina egna bud, vilket jag ser som en ganska hemsk sak att säga, de dömer Gud, och jag skulle vara försiktig med att göra något sådant. De säger också att tjänaren som Jesus botade åt officeren kan ha varit en älskare till honom, och att Jesus på detta sätt välsignade denna förening (Matt 8:5-13). Det slående är att de kommer till dessa falska slutsatser från ett enda gr. ord παῖς. Det är svårt att ta in, vare sig det gäller deras dårskap i vad de skriver, eller deras sant kätterska syn på Skriften och Jesus Kristus, Gudomens andra person. Det är som om de vill inpränta att Guds Ord till största delen är människors, vilket innebär att det inte är auktoritativt för någon, och att de därför kan dra dessa kätterska slutsatser eftersom ingen överträdelse av Guds heliga lag begås. Så fel de har, och någon borde berätta det för dem.

2 (Williams 2014), Kindle, Chapter 4. The Cape Town Conference 2010.

”While ecumenism claims to unite the Church in love, it is indifferent to doctrinal truth. But Scripture teaches that genuine love rejoices in the truth (3 John 3-4). It follows that the ‘love’ that unites Lausanne is counterfeit, for it is ‘love’ that does not rejoice in doctrinal truth. The prophet Isaiah describes the idolatrous treachery of Israel, ‘which swear by the name of the Lord, and make mention of the God of Israel, but not in truth, nor in righteousness’ (Isaiah 48.1). In like manner, the ecumenical movement swears by the name of Christ, yet does not do so in truth and righteousness, but in counterfeit love.”

3 (Evangeliska Frikyrkan 2023), e-bok, Kapitel 9, EVANGELIKAL BIBELLÄSNING.

4 https://lausanne.org/statement/lausanne-covenant.

5 (Evangeliska Frikyrkan 2023), e-bok, Kapitel 1, MISSIONELL PRAGMATISM.

6 (Evangeliska Frikyrkan 2023), e-bok, Kapitel 9, EN VÄG MELLAN POLARISERADE POSITIONER.